Menu

© 2012 Firstyme - All rights reserved.

Firstyme WordPress Theme.
Designed by Charlie Asemota.

Mera mattepyssel – höga tal med bönor och sidenband

Tal som är så höga att man inte kan se dem kan vara svåra för små barn att förstå. Både 30 och 90 är fler än både fingrarna och tårna, så vilket är egentligen störst?

För att hjälpa min 3-åriga dotter att förstå höga tal la vi tillsammans sojabönor i genomskinliga plastburkar. 10 bönor i första burken, 20 i nästa och så vidare ända till 100. Varje burk fick en etikett med rätt siffra på toppen. Burkarna blev bra skallror till lillasyster som då var ett halvt år gammal. (Jag fixade först så att burkarna var omöjliga att öppna.) Först provade vi med adzukibönor men de var så små så det blev svårt att se skillnaden mellan de olika burkarna. Med sojabönsburkarna ser man tydligt att 40 är mer än 30, 50 är mer än 40, 60 är dubbelt så mycket som 30, 50 är hälften av 100 och så vidare.

Några veckor senare pratade vi om längder. Jag köpte fina sidenband i olika färger och vi började mäta och klippa till. 10cm-bandet hängde vi under burken med 10 bönor. 20-burken fick en 20cm lång svans. Vi mätte och klippte ända tills alla burkarna hade fått var sitt band hängande under. Viker man ett band på mitten ser man vad hälften av den siffran är. Ska man fingersticka en halsduk till pappa behöver den vara minst lika lång som 50cm-bandet, annars går den inte att knyta runt halsen. Lillasyster är längre än 70cm-bandet men kortare än 80cm-bandet. Många saker kan mätas och jämföras.

20150215_110639675_iOS

Nu har burkarna och banden stått/hängt där bredvid matbordet ett tag. Vi leker med dem lite då och då. I morse frågade jag min fortfarande tre-åriga dotter vad 100 + 50 + 20 blir. Hon kollade på burkarna och funderade ett tag. Sen kom svaret, 170, klockrent. Gissa om jag blev imponerad! Innan vi satte upp brukarna visste hon inte ens att 70 är mer än 30!

Teckenspråk med bäbisar

I flera av de böcker som jag läste innan och efter min andra dotter föddes dök det upp kapitel om att prata teckenspråk med bäbisar. ”Utvecklar språkutvecklingen, påverkar hjärnan på lång sikt, lär sig kommunicera tidigare, lättare att förstå sitt barn…” Jag läste och tänkte ”hm, verkar ju bra, fast det låter lite jobbigt”. Det var inte förrän jag läste hur positivt det kan påverka barns självkänsla som jag hajade till.

Jag köpte en uppslagsbok i japanska teckenspråket (hörselskadade i olika länder tecknar olika språk så det är bäst att använda det teckenspråk som används i området där man bor så att ditt barn kan göra sig förstådd för så många som möjligt). Min dotter var ungefär tre månader då. Att lära sig teckenspråk var faktiskt mycket roligare än jag hade trott. Storasyster hakade på och på kort tid hade vi lärt oss ett tjugotal tecken som vi började använda i kombination till vanligt talat språk (svenska). Varje gång jag sa ”sova” till min lilla bäbis så tecknade jag också ”sova”. Hon fick både se och höra fler och fler ord, allt eftersom jag (och äldsta dottern) lärde mig fler tecken.

När lill-tjejen var åtta månader började jag slarva. Jag hade tappat suget och tänkte att ”det här fungerar kanske inte, hon kommer kanske aldrig att börja teckna tillbaka”. Då plötsligt – när hon blev nio månader – började hon kommunicera med teckenspråk. Hon hade redan tidigare kommunicerat mycket genom att peka och använda kroppsspråk, men nu blev det en helt annan nivå på kommunikationen. ”Mamma, jag hör en fågel ute!” ”Det regnar!” ”När vi var ute vid bussen såg jag en hund” ”Katten sover” ”Jag vill äta”

Nu har min lilla tjej passerat sin första födelsedag och hon använder aktivt ca hundra olika tecken, och förstår ännu fler. (Med talat språk kan hon hittills säga fyra ord.) Det är fantastiskt att få komma in i hennes lilla hjärna och få förstå vad hon tänker på. Hon lägger märke till så mycket som jag inte gör, speciellt ljud så som bilar, flygplan och fåglar som hörs på avstånd. Ibland tror hon att något är något som jag vet att det inte är. Till exempel den lilla runda loggan på sojamjölksförpackningen som hon definitivt tycker ser ut som en klocka.

image

Fördelar med att använda teckenspråk med bäbisar i korthet:
• Eftersom det är lättare för små barn att kontrollera sina händer än sin tunga så kan de börja kommunicera tidigare om de får lära sig teckenspråk än om de enbart hör talat språk.
• Att lära sig ett extra språk tidigt påverkar hjärnan positivt så att barnet blir bättre på språk även senare i livet. Teckenspråk är inget undantag.
• Om föräldrarna talar olika språk (som vi gör i vår familj) kan teckenspråket fungera som en bro. Det blir lättare att förstå att ordet som mamma säger och ordet som pappa säger betyder samma sak.
• Barnet kan känna sig förstådd tidigare. Det kan vara delaktig i en konversation. Självkänsla!!!
• Det blir lättare för föräldrarna att förstå vad barnet vill och behöver.

Allt är dock inte en dans på rosor:
• För ett barn som just har börjat teckna kan det vara lika svårt att se skillnaden mellan olika tecken som det är att höra skillnaden mellan olika talade ord hos ett barn som just har börjat tala. Ibland förstår man helt enkelt inte vad barnet försöker berätta och det kan vara frustrerande för båda.
• Det är svårt att prata teckenspråk när man har händerna upptagna. Bär du ditt barn på ena armen har du bara en hand ledig. Om du dessutom lagar mat eller städar så har du noll händer att teckna med.

Tips för föräldrar som är sugna på att börja prata teckenspråk med sin bäbis:
• Den rekommenderade åldern att börja med teckenspråk är sex månader, men det går prima att börja ännu tidigare. Har ni ett äldre barn som har talsvårigheter så kan teckenspråk också vara till stor hjälp.
• Ta det lugnt och börja med bara några få tecken. Du behöver inte lära dig ett helt nytt språk. Slå upp nya ord i din egen takt.
• Kom ihåg att använda tecknen! Målet är att visa tecknet för ett ord varje gång du säger det muntligt.
• Använd det teckenspråk som används där du bor, eller hitta på egna tecken. Problemet med hemmagjorda tecken är att igen annan än ni kommer att förstå. Fördelen är att de kan vara lättare/roligare för barnet att teckna.
• Tänk på att inte bara använda ”tråkiga” tecken som du själv tycker är användbara (äta, sova, blöja etc) utan även tecken till ord på saker som ditt barn är (eller kommer att bli) intresserad av (bil, katt, klocka, flygplan etc). Hjälp ditt barn att vilja kommunicera.
Spread the sign är en praktisk sida där du kan slå upp ord och se korta filmsnuttar som visar hur orden tecknas på olika teckenspråk. Vill du använda svenskt teckenspråk så klickar du på den svenska flaggan. Alla ord finns inte, men många.

Jag är så glad att jag bestämde mig för att börja med teckenspråk med min dotter. Jag önskar att jag hade gjort det med min första dotter också. Kommunikationen sprudlar, och inte bara mellan oss två. Storasyster och pappa förstår henne också.

Jag har en väninna från Colombia, Nathalia Suescun, som också använder teckenspråk (och spanska som talspråk) med sin son. Här kan ni få läsa hur hon upplever att teckenspråket har påverkat deras relation:

”I became interested in signing with my baby after reading Bright from the Start from Jill Stamm, PhD, the author mentioned it briefly and I thought it was very interesting and fun so I started looking for more resources and found a video from Joseph Garcia, Md. After watching it I was even more excited to learn and teach my baby sign language. The idea of communicating more efficiently with my baby, reducing tantrums and frustration was very appealing to me and after further research I found additional benefits such as aiding speech development, boosting infant’s vocabulary and mental development, as well as improving parent-child relationships.
I started to teach David basic signs when he was six months old. I started with things like milk, more, poop, change diaper, etc.
When he became more interested in his surroundings I started teaching signs of animals, furniture, etc. He started signing back to me when he was around 15 months. According to what I read, babies start signing back from 6 to 8 months but my baby took longer than that.
Since he started doing it he has been very consistent and now he learns very fast, he learns almost with the first time I show him a new sign. I think it has really helped me communicate efficiently with him; I know exactly what he wants when he needs something. He can show what he wants to his grandparents and close people as well.
There are some words he likes to repeat so he doesn’t use the sign even though he knows it, like water or clock. For David, signing doesn’t seem to affect he’s effort to communicate verbally, he’s always trying to repeat words and talk his baby babble.
I think signing has helped our relationship with David, he knows he can come to me or my husband when he needs something and it feels like we share a secret language only we know so we feel even closer to him.
It is also very exciting for people around me to watch him sign; I think sometimes people underestimate what little kids can accomplish.
I would totally recommend other parents to do it. It doesn’t take too much time to learn basic signs. I just printed the signs I wanted to learn and I looked every time I needed to use them, after repeating for a while it stayed in my mind. I would also advice to be patient, I know some kids learn faster and start signing very early but others, like mine, take more time but they definitely will do it and both of you will feel very proud.”

Vill ni läsa mer om att använda teckenspråk med bäbisar föreslår jag sidan om babytecken på Sveriges Dövas Riksförbund

RESPEKT: Vad innebär det, vilka ska respekteras, på vilket sätt och hur lär vi våra barn detta?

Jag är svensk (ölänning) och bor i Japan. Därför blir det för mig ganska uppenbart att det finns olika syn på vad respekt är och på vilket sätt man ska respektera andra. I Japan är respekt något väldigt viktigt. ”Respektera äldre”-dagen är till exempel en nationell helgdag då alla är lediga från sina jobb och skolor. Japaner bockar hit och dit om och om igen och antalet artighets-fraser är oändliga. Visste ni till exempel att det finns 47 olika sätt att säga ”tack” på japanska?

Trots alla dessa artighetsritualer så undrar jag ibland om inte svenskar är mer respektfulla. I Japan bör man visa respekt för de som är äldre, de som har mer erfarenhet (till exempel de som har jobbat på arbetsplatsen längre än du själv), de som är kunder eller klienter etc. Men att vuxna ska respektera barn och ungdomar, det står inte på agendan. Eller att läkare ska respektera sina patienter. Det svenska synsättet är mera att alla ska respektera alla.

Så vad innebär egentligen ordet respekt? Det går naturligtvis att slå upp i en ordbok, men jag tror att trots officiella definitioner så har alla människor sin egen uppfattning om vad respekt är, vilka som bör respekteras och på vilket sätt. För mig själv så betyder respektera att man visar andra människor att de är värdefulla oavsett hur de ser ut, vilka värderingar de har etc. För mig är respekt något som jag vill visa ALLA – gamla, unga, nyfödda, döda, jämnåriga. Jag kan ha olika åsikter och jag kan absolut ställa mig emot andras sätt att agera om det går tvärtemot mina egna värderingar, men jag kan ändå respektera andra som personer med lika rättigheter. Jag är enbart expert på mitt eget liv och vet inte vad som har fått en annan människa att tycka och agera som hon gör.

Hur visar man respekt för andra? I Japan, som sagt, så bockar man, klär sig på ”rätt” sätt, och använder ”rätt” ord och fraser vid rätt tillfällen. Men ärligt talat – jag känner mig inte det minsta respekterad när kassörskan bockar som en robot och babblar samma ramsa om igen utan att ens titta på mig! Däremot känner jag mig respekterad när någon ser mig i ögonen, frågar ”vad tycker du?” och sedan lyssnar intresserat på svaret. Detta tycker jag är respekt! Att visa att jag är intresserad av dig och jag bryr mig. JAG SER DIG! Det är så lätt att bocka artigt och samtidigt tänka ”skitstövel”. Jag träffar en förälder vid skolbussen varje dag som säger god morgon (med ”rätt” japanska ord) samtidigt som hon tittar bort och ser ut som om hon önskar att hon hade en kniv i fickan.

Det faller sig ganska självklart att föräldrar med olika syn på respekt lär sina barn att respektera andra på olika vis. Om det är viktigt för dig att tala på ett respektfullt sätt så lär sig dina barn detsamma eftersom de lyssnar på dig. Om du sätter högt värde på respektfulla kläder så klär du antagligen dina barn likadant. Om du, som jag, vill att dina barn ska respektera ALLA andra genom att lyssna och bry sig så gäller det att du ”walk your talk”, speciellt genom att lyssna till dem. Jag vet inget bättre sätt att lära sig om respekt än att själv bli respekterad.

image

”Visst kan du! – för barn och föräldrar”

image

Jag köpte boken och den tillhörande CD-skivan Visst kan du! – för barn och föräldrar av Elisabeth Solin och Terry Orlick, eftersom jag gärna vill ge mina barn konkreta verktyg som de kan använda som motgift för att klara sig i dagens stressade värld. Boken ger exempel på övningar i

• positivt tänkande
• självkänsla
• koncentration
• lugn
• fantasi
• avslappning

Forskning och många pedagogers erfarenheter tyder på att det är de som är bra på de här sakerna som klara sig bäst i livet.

Boken är ju, som titeln säger, för barn OCH FÖRÄLDRAR. Det står en hel del tänkvärt i boken som jag också behöver träna på.

Lugn förälder – lugnare barn
Positiv förälder – positivare barn
Fantasifull förälder – fantasifullare barn
Självsäker förälder – självsäkrare barn

Genom att utveckla mig själv utvecklar jag alltså mina barn. Förhoppningsvis inspirerar jag och visar enkla och konkreta livsredskap på vägen.

Bild ur boken. Hur känner du dig innan och efter en avslappningsövning? Passar perfekt när äldsta dottern älskar katter! :-)

Bild ur boken. Hur känner du dig innan och efter en avslappningsövning? Passar perfekt när äldsta dottern älskar katter! :-)

Snickarbod i garderoben

Nu har jag spelat Tetris igen (flyttat lådor hit och dit för att frigöra mer plats) i en annan garderob. Den här gången blev det en snickarbod. Här kan äldsta dottern hamra och såga hur mycket hon vill utan att störas av lillasyster (och utan att lillasyster gör sig illa). För att komma upp får hon klättra på en stol.

image

Förra gången som jag gjorde ett nytt rum i ett förråd blev det ett Rum för att släppa ut känslor

Att växa med barn – i väntan på Kay Pollak

Jag fick just veta att Kay Pollak har gjort två filmer och en tillhörande bok som heter Att växa med barn. Var dessa finns att köpa/låna har jag fortfarande inte lyckats få svar på, men medan jag väntar på svar har jag börjat fundera över vad jag skulle skriva om jag skrev en bok med den titeln. Om jag skrev om ”Att växa med barn” så skulle det nog låta ungefär så här…

Vi, föräldrar, skol- och förskolepersonal, politiker och andra vuxna, diskuterar ständigt vad vi bör lära barn och hur vi på bästa vi lär ut det. Vi vrider och vänder på frågan om vad våra barn behöver för att VÄXA – intellektuellt, fysiskt, själsligt. Men vad händer om vi vänder på det hela och istället frågar oss vad VI borde lära oss av våra barn. Vad kan vi lära oss, och hur kan vi lära oss det på bästa sätt. Det finns massvis av litteratur som handlar om hur vi undervisar barn i språk, musik, etik etc men var är alla instruktionsböcker för föräldrar som vill bli bättre på att lära sig av sina unga läromästare?!

Jag tror att barn har mycket att lära oss. Vi har möjlighet att ”växa” flera decimeter om vi bara öppnar ögonen. De alltför få stunder då jag har varit mottaglig för att lära mig av mina barn så har de bland annat lärt mig
• mindfulness – att leva i nuet utan strävan
• lyssna med alla sinnen och visa att jag gör det
• kommunicera med ord, kropp, tonfall, miner
• att tänka efter före – planering och organisation
• ledarskap och hur man kan vara en god förebild
• skapa entusiasm
• sunda vanor
• skapa lugn och harmoni
• trösta
• uppmuntra
• skratta
• att fokusera på det som är viktigt istället för att försöka göra allting perfekt
• visor och berättelser – nya och sådana som jag en gång kunnat men glömt bort
• läsa sagor med inlevelse och ställa öppna frågor om innehållet

Ja den här listan skulle kunna bli hur lång som helst. Bara man börjar fundera så inser man hur mycket man lär sig varje dag.

Om vi roterar fokus så att vi tänker på hur barn kan få oss att växa istället för hur vi kan göra så att de växer, hur påverkar det barnens självkänsla? Jag tror att deras självkänsla skulle må mycket bra. Tänk att mamma/pappa/fröken vill lära sig något av lilla mig! Tänk att jag är så spännande och bra att de verkligen vill se mig och lyssna på vad jag säger! Jag tror att barn skulle känna sig viktiga och mer värdefulla om vi fokuserade mer på att lära oss av dem. När vi ständigt försöker proppa i dem kunskap och nya färdigheter är det som att vi vill ändra på dem – som om de inte redan är tillräckligt bra som de är.

Visst är det bra och roligt att lära barn nya saker, men det får inte bli för stark press. Balans är viktigt! När vuxna visar att de gillar att lära sig mer så ökar lusten att lära även hos barn.

När jag nattar min dotter brukar jag alltid fråga henne vad hon har lärt sig under dagen och vad hon känner sig tacksam för. I kväll när jag nattar mig själv ska jag fråga mig själv samma frågor.

Det finns många små underverk i naturen. Vilken tur att vi har barn som upptäcker dem åt oss!

Det finns många små underverk i naturen. Vilken tur att vi har barn som upptäcker dem åt oss!

Rum för att släppa ut obehagliga känslor

image
Jag har så många gånger läst, i böcker om emotionell intelligens, om hur bra det kan vara att ha en speciel plats där man kan få släppa lös alla känslor. Hittills har vi inte haft någon sådan plats här hemma, men nu har jag äntligen lyckats inreda ett litet rum i förrådet under trappan. Poängen är att man kan gå dit när man känner sig väldigt arg, väldigt ledsen eller om man bär på någon annan obehaglig känsla som man vill göra sig av med på ett bra sätt. Alla känslor är ok, men att släppa ut obehagliga känslor genom att skada någon eller något är INTE ok. I det här lilla rummet kan man skrika, slå på kuddar, stampa med fötterna, krama (eller slå!) en mjuk kanin, berätta hur man känner sig för kaninen, måla eller skriva om känslan (det finns papper och kritor på en hylla), eller bara gråta (pappersnäsdukar finns också på hyllan). Man kan också gå till det här lilla rummet om man bara helt enkelt känner att man vill vara för sig själv en stund, eller bara för att det är mysigt.

PS. Det är naturligtvis också helt ok att gå till mamma när man är ledsen eller arg!
:-)

Hemma med barn

Jag läste just Hur mår egentligen våra barn? av Christian Sörlie Ekström. Boken är väldigt politiskt laddad och jag vill inte gräva ner mig i något sådant, men slutsatsen är att de flesta svenska föräldrar (mammor enligt Sörlie Ekström) jobbar för mycket och är hemma hos barnen för lite. Att dagis är till för föräldrarnas skull och inte barnens har ju redan psykologer, antropologer och många andra forskare kommit fram till. Det är enligt författaren svenska statens fel att föräldrar (läs mammor) börjar jobba igen så tidigt efter att de fått barn.
Här får ni se två bilder ur boken!
image

image

Pyssla med matte

Vi har pysslat mycket med matematik här hemma på sista tiden. Här är några av de saker som vi har byggt eller lekt:

image
Hel, halvor, tredjedelar, fjärdedelar och femtedelar. Det blir lättare att förstå bråktal om när man kan se, känna, pussla ihop (och bita på!) delarna. Man kan till exempel leka pizza-butik. Den som kommer för att köpa pizza får välja hur stor del av en pizza han/hon vill köpa. Eftersom bitarna är gjorda av helt vanligt omålat trä kan man föreställa sig att de är vad som helst. Ostar, tårtor… så långt fantasin sträcker sig.

Om man inte vill använda såg och sandpapper går det lika bra med riktig mat. Gurkskivor till exempel.
image
Använder man gurka (eller något annat ätbart) så kan barnen skära ut bitar själva. ”Åh, nu är jag så mätt att jag bara orkar en fjärdedels gurkskiva! Kan du skära ut det åt mig?”

image
Vi har tillverkat spikplattor som man kan göra olika former med en gummisnodd på. Jag tycker mig minnas att vi hade något liknande i skolan när jag var liten. Man kan göra trianglar, kvadrater, rektanglar, eller hitta på nya spännande former och låta någon gissa vad det är.

image
Inspirerad av Montessori tillverkade jag de här räknestavarna. Den minsta representerar nummer ett och den längsta nummer nio. Den ofärgade är nummer tio. En lek som man kan göra med de här är att pussla ihop stavar så att de blir lika långa som tian. Ett-staven och nio-staven blir lika långa som tian tillsammans. Det blir tre-staven och sju-staven tillsammans också.

image
De här tärningarna kan man använda vid många olika tillfällen. Till exempel: ”Hur många russin ska vi lägga på yoghurten? Slå tärningarna så får vi se vad det blir!” På den första tärningen har jag skrivit siffrorna ett till sex, på den andra plus, minus, delat med och gånger, och på den tredje siffrorna sju till tolv. Man kan givetvis välja andra siffror (och räknesätt) beroende på hur stora tal barnet har lärt sig att räkna med.

image
Att mäta saker med måttband eller linjal är roligt, men för små barn kan det vara enklare att mäta med något som man kan lägga ut en och en. Spagetti går utmärkt att mäta med. Kaninen på bilden är som ni ser två och en halv spagetti lång. Hur många spaghetti lång är mamma? Hur många spagetti är lillasyster?

image
Att leka med vatten lär man sig volym av. Lite karamellfärg gör det ännu roligare och då kan man se vilka nya färger det blir när man blandar. Hur många kryddmått går det på en tesked? Hur många teskedar går det på en matsked? Hur många matskedar vatten får plats i en deciliter? Hur mycket är en liter?

Det finns många andra sätt att pyssla med matte. Hör gärna av dig om du har egna tips eller vill veta fler!

Barn, stress och självkänsla

Boken Stressade barn av Ylva Ellneby handlar om vad som orsakar skadlig stress hos barn och vad vi kan göra åt det. Alltför många barn idag har fullspäckade almanackor och blir skjutsade hit och dit från den ena ”utvecklande” aktiviteten till den andra. Ellneby skriver att föräldrar ”utvecklingsstressar” barn genom att förvänta sig att de ska klara av mer än de är mogna för. Inte bra för barns självkänsla! Ellneby skriver ”Om krav och ambitioner överstiger barnets förmåga, känner barnet ofta skuld och att det inte duger. Det får en stark negativ verkan på barnets självkänsla. I de flesta fall är vi vuxna inte medvetna om hur vi genom vårt eget beteende utsätter barn för stress.” Stress-tåliga barn är barn med hög självkänsla. Ellneby skriver: ”Barn som klarar av stress är ofta barn som kan acceptera sig själva som de är och känna tillit till andra.”

Medan jag läste Stressade barn började jag fundera över vad jag själv blir stressad av och vad som möjligtvis kan vara stressande för mina döttrar just nu. Om mina tjejer är som jag så blir de nog mest av allt stressade när andra i deras omgivning (dvs först och främst JAG) är stressade. Det viktigaste jag kan göra för att minska deras stress är alltså att se till att jag lär mig reglera min egen stressnivå.

Ellneby skriver mycket om hur viktigt det är att föräldrar spenderar tillräckligt mycket tid med sina barn och finns där för dem just när de behöver dem. ”Att i rikligt mått ge barnet av sin tid är det bästa vi kan göra.” Föräldrar behöver lära sig förstå sina barns känslor för att barnen i sin tur ska utveckla emotionell intelligens (EQ) som motverkar stress. ”Ett barn som känner sig sett, bekräftat och lyssnat på, kan lättare behärska sina impulser.”

För att motverka stress hos barn rekommenderar Ellneby:
• Fler vuxna och mindre barngrupper på förskolor och skolor (Inte lätt att påverka som förälder…)
• Utevistelse i naturmiljö
• Sänkt ljudnivå
• Tid till ostörd lek
• Utveckla emotionell intelligens
• Massage/Kroppskontakt*
• Klassisk musik
• Utveckla empati

*Alla barn gillar inte massage. Min yngsta dotter älskar det, men min äldsta tjej kan ligga stilla utan att fnittra i högst 30 sekunder. Efter att ha läst Stressade barn började jag ”tvätta bilen” på min äldsta dotter istället. Hon är en bil som kör in till mig för att bli tvättad precis som i en biltvätt med vatten som sprutar, stora rullar som svänger runt och vind som blåser bilen torr. Den här sortens massage blir hon lung av, och hon vill ofta bli ”lagad” och ”omlackad” också!

Min äldsta tjej har just börjat på japanskt lekis. 20 barn i varje klass och bara en fröken. Fem timmar varje dag. Phu! Dessutom förstår hon ännu inte japanska mer än halv-bra. Stor stressfaktor! Nu vill jag som hennes mamma göra mitt bästa för att stödja och se till att det finns tillräckligt med lugn, stillhet och trygghet i hennes liv som motvikt till hennes nya liv på lekis.